Ladda ner artikeln i pdf-format »

Undertecknad skribent är på inget sätt att betrakta som expert i ämnet och nedanstående är inte formellt granskat ur ett legalt perspektiv. Vi vill ändå redovisa vilka erfarenheter som vi har fått efter samtal med ett mycket stort antal personer, som antingen är i situationen att de söker stöd, eller är handläggare hos de som kan tänkas ge ett sådant stöd. Om du har synpunkter på denna text, som kan leda till förbättringar, så är vi naturligtvis glada om du informerar oss.

Här i Sverige har vi vuxit upp med en vana att det är ”samhället” som betalar för all sjukvård och därmed också rehabilitering. För det betalar vi ju skatter. Sjukvård och behandling organiseras i huvudsak genom landstingen, som står för sjukhus och vårdcentraler. Landstingen har också avtal med ett stort antal fristående aktörer, till exempel sjukgymnaster och privata sjukhus, som innebär att landstingen betalar för ett visst antal behandlingar per år. Kommunerna i sin tur svarar för vård och omsorg, dock inte sjukvård, och kanske finns det här en del svåra gränsdragningar. Se gärna en artikelserie i Strokeförbundets tidning Stroke-kontakt, ”juristen har ordet”, som behandlar just detta.

När det gäller sådan rehabilitering som krävs efter att man drabbats av en stroke eller annan traumatisk hjärnskada, eller fått en sjukdom som Parkinsons, så känns det dock inte som att det bara är gränsdragningen mellan olika instanser som är svår. Själva resurserna för rehabilitering räcker bara inte till. Det gäller framförallt om man råkar ha kommit upp lite i åren, men vi har även sett många exempel på unga, som råkat ut för hjärnskador i samband med olyckor, som några år efter olyckan inte längre får det stöd som kan leda till en fortsatt förbättring av deras funktioner och livskvalitet.

Det finns aktörer som kan hjälpa till med rehabiliteringen, inte bara NeuroOptima, men alla vill och måste ha betalt för sina tjänster. Vem kan, och vill, betala?

Landstingen, genom sjukhus och vårdcentraler, är naturligtvis första instans att vända sig till. Som nämnt ovan har landstingen också avtal med fristående aktörer som har resurserna för rehabilitering. Exempelvis har Region Skåne avtal med NeuroOptima och sänder regelbundet deltagare till våra program i Spanien. Men när landstingens resurser och vilja att prioritera just dig inte längre räcker till, vem kan man då vända sig till?

Privata sjukvårdsförsäkringar är ett alternativ som blir allt vanligare. Försäkringsbolagen har dock fortfarande en mycket liten del av den totala sjukvårdsmarknaden. Denna väg till fortsatt rehabilitering förutsätter också att du tecknat din försäkring innan du blev sjuk eller råkade ut för olyckan. Många privata sjukvårdsförsäkringar ger också ett klart begränsat stöd för främst långvariga rehabiliteringsinsatser.

Om du råkat ut för en olycka och händelsen täcks av en ansvarsförsäkring, till exempel trafikförsäkringen vid en trafikolycka, så kan du få viss hjälp denna väg för din rehabilitering. Tyvärr är dock dagens praxis, att försäkringsbolagen endast betalar för de kostnader som uppstår i samband med vård och behandling i den offentliga sjukvården. Då är man tillbaka på ”ruta 1”.

Försäkringskassan hjälper i princip inte till med betalning av rehabiliteringsinsatser. Kanske de gör undantag om du är i arbetsför ålder och kanske kan börja jobba igen, men annars hänvisar de till sjukhus och vårdcentraler. Det finns dock ett viktigt undantag och det är regelverket inom EU avseende ”Ersättning i efterhand för sjukvård utomlands inom EU”. Ett antal av deltagarna i våra program i Spanien har den vägen fått merparten av sina kostnader tillbaka, se separat artikel om detta.

Det finns många exempel på Arbetsgivare, som betalat för att en anställd ska kunna delta i ett av våra program. Bland dessa exempel finns såväl stora som mindre företag, privata och offentliga, och de som betalt hela eller en del av kostnaden. Kultur och synsätt skiljer sig naturligtvis mellan företagen, men det kan vara värt att prova för dig som fortfarande är anställd. Här kan också finnas den fördelen, att kostnaden för rehabiliteringen räknas som en avdragsgill kostnad för företaget och samtidigt inte innebär en skattepliktig förmån för den anställde. Då blir kostnaden mycket lättare att bära.

Privata Stiftelser har ofta synsättet att de vill ”hjälpa behövande”. Stiftelserna har mycket olika ekonomiska resurser och naturligtvis också olika skrivningar i sina urkunder och traditioner. Jodå, ett flertal personer har fått stöd denna väg för att delta i våra program. Vår kundservice kan hjälpa till med närmare information om detta.

Sist och slutligen kanske det bara finns en väg kvar och det är Privat själv. Denna väg gäller faktiskt flertalet i våra program och kanske är bättre än att ingenting händer.

NeuroOptima har valt att inte förmedla lånefinansiering. Lån ska ju betalas tillbaka.

Leif Hjerpe
VD för NeuroOptima